Mottagningen

Waranordinationer.  Glädjer mig åt att flertalet av våra waranbehandlade patienter ligger stabilt.  De flesta lämnar prover var 6:e vecka.

Kommunsköterskan kommer förbi för att diskutera en av våra svårt sjuka patienter i livets slutskede.  Justerar i medicinerna lite, ny kontakt i början av nästa vecka.

Diabeteskontroll.  Jag mer eller mindre tvingade patienten att byta insulinregim i våras.  Idag kommer hon och är så glad.  Hon orkar mycket mer än för ett halvår sedan.  Hennes HbA1c har sjunkit betydligt.  Jag drar en lättnadens suck inom mig.  Det tog mycket energi att övertala henne att ändra medicineringen, och idag får vi ett kvitto på att det var värt mödan.

Diabeteskontroll.  Pat har också haft njurcancer och har en neurologisk sjukdom.  Han upplever sig som frisk. 

Kraftigt överviktig man som haft två hjärtinfarkter, op PTCA med stent 2002.  Tilltagande kärlkrampsbesvär sedan ett halvår.  Ändringar i medicineringen för 1 månad sedan har gett förbättring.  Dålig sjukdomsinsikt.  Vi fortsätter medicinjusteringarna.  Ny tid om 6 veckor.

Kvinna med spridd bröstcancer.  Ingen cancerbehandling pågår.  Förkyld med snuva och hosta med gröna expektorat sedan två veckor.  Ska på återbesök på onkologen nästa vecka, oroar sig för att inte hinna bli frisk från förkylningen innan dess.  Behandlar på vid och kanske glidande indikation med antibiotika trots normalt crp.

Halsont hos tonårsflicka.  Mamman är med.  Det är ingen halsfluss idag, och jag passar på att uppdatera mig på hur det går med utredningen på en annan klinik, och hur familjen mår i övrigt.

Distriktsköterskan sticker in huvudet i rummet och vill ha hjälp med bedömning av ett bensår.  Sekundärinfekterat med värmeökning rodnad och illaluktande sekretion från såren.  Behandlar.  Jag känner patienten sedan tidigare och får veta att hon nu varit på UKG:et som jag remitterat henne till.  Jag lovar återkomma med svaret när det kommit hit.

Långdragen förkylning med muskelvärk och hosta sedan 4 veckor.  Nu feber igen sedan några dagar.  Förhöjda infektionsparametrar. Får antibiotika.  Patienten är ursprungligen från Balkanområdet och har bott här sedan kriget härjade där. En gåva till vår lilla del av världen att det kommer influenser från andra håll.  Jag blir glad av mötet. 

6-årig pojke med ont i magen med utstrålning ner mot scrotum.  I ö pigg och glad, ingen feber.  Oklart om han har skött magen, han har varit på besök hos mormor några dagar.  Urinsticka blank, lätt ömmande distalt i buken.  Exspektans.  Ber medföljande pappa att hålla koll på hur tarmen fungerar, skickar urinodling.

Olecranonbursit.  Ganska måttlig svullnad.  Behandlar med antiflogistika.  Patienten berättar att hon blev otroligt hjälpt av hormonbehandling mot acne, som vi satte in i vintras.  Dessutom har hennes ansiktsbehåring blivit mindre uttalad, och hon är mycket nöjd.

Det är fredag, och jag vill åka hem i tid idag så jag jobbar på lunchtimmen efter att ha ätit.  Provsvar, remissvar fylls på hela tiden i mina elektroniska högar.  Hittar ett Ferritin på över 2800 µg/L; patienten mår bra men provtagningen utvidgas.

Deprimerad patient med uttalade dödstankar, kraftig symptombild.  Förnekar suicidtankar oavsett vilket sätt jag frågar på.  Har ett starkt socialt nätverk, och hon överkom sitt motstånd till läkemedelsbehandling för några månader sedan.  Patienten upplever att hon mår lite bättre, men hon skattar sitt mående som sämre enl HAD-självskattningskalan jämfört med för en månad sedan.  Har börjat samtalskontakt.  Vi justerar dosen idag och överenskommer om ny tid.

Hon söker för yrsel, men berättar också om viktnedgång, muskelvärk och trötthet.  Crp 208, Hb 100.  Hon ser sjuk ut med grådaskig hud.  Noggrann undersökning under samtalet.  Efter att vi pratat en stund börjar hon gråta och all oro släpps ut.  Vi hittar en gemensam strategi för väntan på provsvaren.  När hon lämnat mottagningen tittar sköterskan och jag på varandra och säger nästan unisont "hon är riktigt sjuk"

Vaxpropp i höger öra.  Pat hör inget längre, och det kan jag förstå.  Hela hörselgång fylls ut av hårt vax.  Får råd och tid för öronspolning.

Svårt sjuk pat med PAH som försämrats. Kraftig andfåddhet även i vila. Perifer syresättning 81% utan syrgas, förbättras något med syretillförsel i grimma. EKG visar snabbt förmaksfladder med 2:1 blockering.  Ringer ambulans, nål sätts, remiss skrivs.  I det akuta finner jag nästan alltid ett djupt djupt lugn.  Nästan alltid.  Mottagningssköterskan sitter kvar med patienten till ambulansen kommit.

Utmattningsdepression hos kvinna som försökt komma tillbaka till arbetslivet flera gånger de senaste åren.  Vid våra samtal har jag det senaste året försökt få henne att se mönstren, och att byta jobb.  Det har gått väldigt trögt, men det visar sig idag att hon faktiskt bytt jobb.

Träffar på en patient i korridoren som nyss fått diagnosen Parkinson.  Vi sätter oss en stund och pratar om hur det är och hans tankar om att ha sjukdomen.

Avslutar dagen med signering av provsvar och en del telefonsamtal.

Injektioner den senaste två-veckorsperioden:

knäled x 8

subacromiella rummet x 2

tumbasleden x 2

stortåns grundled x1

pekfingrets grundled x 1

Dessutom har jag tömt två bursiter: en olecranonbursit och en subpatellär bursit.

Typiska symptom som vid Impingement-syndrom.  Domningar, smärta i vissa lägen, kan inte ligga på axeln.  När jag ska ge kortison subacromiellt börjar jag tveka.  Jag undrar plötsligt om jag ska komma rätt. Hur benigt är det egentligen?

Några allmänna frågor om fosterdottern, hustrun och det lilla jordbruket medan jag noggrant palperar fram konturerna av benutskottet.  Jag markerar med en avstängd bläckpenna, tvättar snabbt och sticker in nålen med riktning längs med Spina Scapulae.

Jag är helt rätt med nålen, patienten märker knappt av injektionen.  Han får stretchingövningar med sig att göra hemma.

Ett aterom som återkommer och nu har växt sig stort. Ömmar.

Tvättar.  Lokal anastesi med adrenalin.  Spetsig skalpell, nr 11.  Rakt snitt ca 2,5 cm.  Trycker ut mängder med packad talg.  Sparsamt med blod.  Frigör hela kapseln, klipper bort.  Sköljer, rikligt med koksalt.  Sätter 1 sutur centralt för att hålla ihop sårkanterna.  Plats finns för vätska ur sårhålan att passera.

Det här jobbet är en stor glädjekälla för mig.

Jag känner glädje när jag jobbar.

Jag blir glad.

Han kommer för hälsokontroll.  Hans hälsa är ur ett medicinskt perspektiv utmärkt, men den är ändå inte så god.  Den är ganska dålig faktiskt.

Det senaste året har hans hustru jobbat mer och mer, både i tid och uppdrag.  Familj och vänner uppfattar alla stressymptom och varningssignaler för att gå in i väggen, men hon själv uppfattar inget av detta.  Mannen är i kläm mellan tonårsbarnen och den mer och mer irriterade och stressade hustrun.

Peter F Hjort har definierat hälsa ungefär så här (obs ej ordagrant citat):

Hälsa innebär att bemästra och anpassa sig till livets oundvikliga svårigheter.  Hälsa är överskottet i förhållande till vardagens krav.

 

Vi stod där ihopfösta.  En bunt kandidater, inte värda vatten, första dagen på c-op.  Syster Barsk visade oss noggrant hur vi skulle tvätta händerna inför operation.  Glöm inte tummen! Lufttorka Lufttorka!

Jag tänker fortfarande på tummen när jag tvättar händerna oavsett var jag är någonstans.

Glöm inte tummen!

Mottagningsdagen är slut, och jag tänker att livets väg kan allt vara både krokig och krånglig för en del människor. 

Oftast är inget som det verkar. På gott och på ont.

Det är framdukat när jag kommer.

Lägger ledningsanastesi. Kollar att den tagit.  Sätter stasband.  Klipper ner laterala kanten av nageln.  Fäster en peang i nageldelen och drar bort den.  Skrapar med slev. Släpper stasbandet.  Pratar någon minut med patienten och gör samtidigt en blödningskontroll.

Lämnar över till sjuksköterska för omläggning.

Jag skriver för att det jag en gång började med har blivit en ventil, ett behov.  Jag ser mina tankar och det jag gör nedtecknat framför mig, och det blir tydligare.  Jag läser det jag gjorde och mina tankar tuggar i sig och processar.

Fortfarande slås jag av att jag ofta finner mig skrivandes om något annat än det som var uppenbart för mig innan fingrarna började angripa tangentbordet.