Att ständigt utsätta sig för ett stort antal patienter; en stor, nästan oändlig variation av människokroppens skavanker och sjukdomar gör att jag hela tiden per automatik och till viss del pga nyfikenhet repeterar.
Jag repeterar anatomi, fysiologi, patologi och behandling. Oavbrutet i den kliniska vardagen.
Repetition är självförtroendets moder.
Brev till dement patient som verkar redig, men som har tappat nästan allt närminne. En människa med mycket stark integritet och behov av att inte tappa ansiktet:
Hej XX! Jag har nu fått tagit del av den anteckning som gjordes vid ditt besök hos Dr XX på XXmottagningen. Man misstänker att knölen är en sorts cancer som man inte ta prover ifrån, utan den ska opereras bort helt. Du är remitterad till X-stad för detta, där specialutbildade läkare kommer att göra operationen. Jag har också meddelat både X-kliniken och X-stad att du har lite svårt att komma ihåg saker, XX. Det bästa är om du har någon med dig vid läkarbesöken där som också hör och kommer ihåg det som sägs. Du kan också be att de skriver upp viktiga saker som du behöver komma ihåg. Med vänlig hälsning Doktorn
Tålamod är av nytta.
Det går för fort. Mitt ekolod hinner inte med; min magkänsla; min erfarenhet. Det jag sveper med. Runt, igenom, bakom, under.
När jag kommer hem fortsätter lodandet, letandet efter orsak och verkan. Konsekvens av trötthet och oskärpa. Irriterande, påträngande.
Jag är tacksam över att detta sker sällan. Mycket sällan.
Kontaktorsak: vätskeretention
Konsult med kommunsköterska
Aktuellt:
Aktuell vikt 72 kg. Pats normala vikt 65 kg, således kraftig
vätskeretention. Insättes på Saroxolyn och Spironolakton som pat haft
tidigare. Tillfällig intramusklulär Impuganadministration. Ordinerar
idag 4 ml 10 mg/ml. Ny kontakt imorgon. Frekvent vägning.
Totalt oflyt.
Det är baksug i varje arbetsmoment, och jag upptäcker att jag använder tid att drömma om andra jobb. Jobb med mindre ansvar, där det är mindre viktigt för dem det handlar om så att mina tillkortakommanden inte får sådan betydelse.
Tidig eftermiddag för en gångs skull. Utnyttjar detta med att gå hem. Det är sommar ute.
Han sökte flera år för magbesvär, och bedömdes ha divertiklar som var boven i dramat. Läkarundersökning efter läkarundersökning i samband med hans krävande säkerhetsjobb friskförklarade honom i övrigt.
Efter hjärtinfarkten och by-passoperationen försvann hans magbesvär helt. Bitter över att sjukvården missat hans atypiska angina gång efter gång spydde han galla vid varje besök hos mig. Vi gick igenom journaler tillsammans, och han är remitterad både hit och dit för sina postoperativa både fysiska och psykologiska symptom.
Han är en av de mest krävande patienter jag har; rak kommunikation utan minsta tendens till undflyende beteende är ett måste om det ska fungera.
Jag tycker mycket om den här mannen. Idag blir jag glad när jag ser hans namn på mottagningslistan
Det har tagit två månader att öka 1,15 kg i vikt. Jag försöker dämpa min otålighet med att det ändå går framåt, och med att det inte är min sjukdom.
Get free blog up and running in minutes with Blogsome | Theme designs available here
