Mottagningen

Mycket jobb + ännu mera jobb i kombination med taskiga matvanor multiplicerat med för lite sömn=TID (Trött Irriterad Doktor)

cancer

uvi:er

rara damer

Dagens mottagning i sammandrag.

Jag ska precis stoppa in rektoskopet och börja undersöka, vi småpratar lite om vädret, när hon säger:

det blir en konstig sommar i år

Det visar sig att hennes make sedan femtio år dog för en vecka sedan.  Han ramlade ihop hemma, visserligen var han svårt hjärt- och lungsjuk, men det var ändå oväntat.  Det är alltid oväntat.

Jag lägger undan rektoskopet, lägger över henne pappersfilten,  och sedan pratar vi om maken till hennes ord tillfälligt tar slut.  Han var min patient, men jag hade inte kopplat ihop dem.  Ett vanligt efternamn.

Hon berättar att hon inte kunnat gråta ännu, trots att saknaden är plågsamt smärtsam.  Hon har mestadels tröstat alla andra i närheten. 

Jag kramar om henne när hon klätt på sig efter undersökningen.  Det kommer några få tårar i hennes ögon, och sedan rätar hon på sig och går ut ur rummet.

Allt är avhängigt relativiteten.

Hopp eller förtvivlan

Sjuk eller frisk

Ork eller kraftlöshet

Till den här omöjligt oprecisa så kallade vetenskapen kommer människors relationer och förhållningssätt till allt, fan gud och hans moster och fler därtill, och skapar än mer oprecisa i princip omöjliga beslutsunderlag. 

Fast det är också relativt förstås.

Hur orkar du?  Var är du just nu i allt det här?

Hon gör en liten paus innan hon svarar.  Det är andra gången hennes tonåring legat för döden, men klarat sig på ett medicinskt oförklarligt sätt.

Jag vet inte riktigt, men det är som att fastna i nuet.  Inga tankar framåt, och inga bakåt.  Varje minut är verklig, och sedan finns inget annat.  Jag har orkat hela tiden, men när jag läser dagboken  och ser på korten från tiden när vi inte visste åt vilket håll det skulle gå då brister för mig.  Om framtiden vet vi inget, fortfarande är det varje stund som är livet.

Ensamhet är ett farligt och svårbotat tillstånd.

Vi samtalar med telefontolk.  Besöket fick skjutas på för kvinnan talar en ovanlig dialekt av sitt språk, och tolk fanns inte att tillgå för några veckor sedan. 

Hon oroar sig för sitt underliv, och om hon är helt trasig därnere.  Kommer hon att kunna bära och föda barn? Hennes berättelse innehåller övergrepp och inslag som är osannolika, men tyvärr verkliga. Grymheten är ofattbar, och mord och våldtäkter har varit en del av hennes skräckfyllda dagliga tillvaro. 

Efter undersökning och samtal blir jag sittande alldeles stilla.  Sedan kommer tårarna, och när jag ska sätta ord på varför jag är så ledsen för min kollega i rummet intill förstår jag själv.

Det var inte våldtäkterna, och mordet på hennes syskon, föräldrar och familj.  Det var när hon berättade om hur hon är här i Sverige, och ingen släkting till henne finns kvar i livet.  Ingen vet att hon finns, eller var hon är.  Ingen här kan hennes språk, och som kaka på moset är hon analfabet.  Hon kan inte läsa eller skriva, och har ingen att prata med.

Hon är alldeles ensam.  Det slår rakt in i hjärtat på mig.  Alldeles ensam.

Jag jobbar i känd terräng.  Många patienter vet vilka mina mor- och farföräldrar var, och var mina föräldrar växte upp.  De har ofta gått i samma klass som mina mostrar och fastrar.

Det är gott för mig som doktor.  Jag är ingen utsocknes, och kan delges förtroenden i undersökningsrummet.  Jag är förankrad i deras verklighet genom generationerna före mig. Jobbet blir lättare.

För mig privat är det gott att höra till.  Jag hör till denna bygd.

Jag ringer åtta patienter med provsvar och röntgensvar.

Jag bedömer två externa otiter, och det slår mig att det är ett av de mest plågsamma sk banala tillstånd jag ser här på mottagningen

Jag träffar en mycket deprimerad kvinna, som fått behandling med SSRI och hon mår bättre.  Hon berättar att hon fortfarande är ledsen och trött, men hon är inte upptagen med dödstankar längre.  Hon är fembarnsmor.

En man med manifest diabetes kommer på återbesök.  Han har inte velat ta emot behandling, men har nu ändrat sig.  Metformin skrivs ut efter ett ganska långt samtal.  Återbesök är redan bokat.

En mycket lycklig kvinna som blivit gravid efter många års försök kommer för diskussion av Seroxatbehandling under graviditet.  Vi diskuterar fram och tillbaka med FASS-texten som grund, och kommer överens om en rimlig strategi.

Två kraftiga bronkiter hos rökare påtittas och ges behandling.  En av dem har nyss slutat röka, den andra vill inte.

En  liten flicka som fått ett myggbett vid ögat, som svällt upp rejält, kommer för bedömning.  Expektans, själva ögat är helt oretat.

Underlivsblödningar av oklart ursprung hos 70-årig kvinna.  För att underlätta dagens mottagning får hon lämna urinprov, som är tvärpositivt för urinvägsinfektiona.  Hon får behandling för den, och om blödningarna fortsätter trots det får hon höra av sig.  Då blir det gyn-undersökning.  Damen är lättad över att slippa den idag.

Två sårskador ramlar in under dagen.  En man som fått en plåt på underbenet och blöder ymnigt ur ett långt jack.  Bedövning med adrenalin, sju suturer sätts.  Vi skrattar och pratar i rummet.  Jag är oerhört förtjust i hantverket.  Den andra sårskadan sitter under foten på en flicka som klivit på något vasst för några dagar sedan.  Bedövning först, sedan tömmer vi såret på rejäla mängder pus.  Jag känner efter med pincett om där finns något kvar i såret, vilket det inte gör.  Antibiotika i tio dagar.

En extern otit till.  Här får jag suga rent sekret ur hörselgången, och pat får mer potenta örondroppar och förmaning att höra av sig om hon inte blir bättre.

Kommunsköterskan tittar in och vill ha stöd i en bedömning.  Vi pratar också om en patient vi haft tillsammans som nu dött.  När hon går vänder hon sig om och berättar att en kollega till henne nyss dött oväntat.  Sedan går hon.

En tjusigt solbränd ung kvinna har fått plågsamma kramper i magen, feber och diarréer efter en resa till solen.  Förhållningsorder och avföringsodling.

Bedömning av ett stort sår på mamillen hos en mycket ung kvinna.  Sår på mamiller ringer cancer i bakhuvudet, men jag tror inte det i detta fallet.  Såret är sekundärinfekterat.  Antibiotika och ett återbesök om några veckor för ställningstagande till vidare utredning.

Hög feber, crp 80, huvudvärk och lite halsont hos 17-årig man.  Medföljande mamma är mycket orolig.  Urinsticka, (för att utesluta  Nephropatica Epidemica), som är blank.  Antibiotika ges.

Urinvägsinfektion hos dam i femtioårsåldern.  Diskussion om postmenopausa slemhinnebesvär.  Pat vill fundera på lokal östrogenbehandling.

Jag ringer 5-6 samtal till och gör de beställda recepten innan jag stänger mottagningen för dagen.  Det känns gott i hjärtat när jag åker hemöver. 

Det är inte vetenskapligt belagt att månfaserna påverkar vår sömn.  En förbluffande stor andel av mina kvinnliga patienter trotsar detta och sover dåligt när det är fullmåne.

Verkligheten är inte alltid vetenskaplig.