kristallklart
Han hade en stroke för tre år sedan, och tappade en del av sitt språk. Han förstår allt som sägs, men när han ska prata själv kommer fel ord ut. Vårt samtal idag var trevande, och besvärligt. Han hittade inte ord, och hans medföljande hustru fyllde i meningarna.
En bit in i samtalet händer helt plötsligt någonting. Meningarna kommer helt felfria ur hans mun, och samtidigt slappnar hans ansikte och överkropp av. Det tar bara några ögonblick av kärnklar kommunikation så har jag fått klart för mig vad som är problemet, och vi kommit överens om hur fortsättningen ska se ut. Sedan slår det om igen, och han får svårt att uttrycka sig.
Jag tänker att det måste kännas som ett fängelse att vara inlåst i sitt eget språk.
