Mottagningen

Ambulansen kom idag med en avliden person hit till mottagningen.  Mannen hade ramlat ihop ute på gården efter att ha varit och handlat.  Alldeles död på ett ögonblick.  Hit kom han för att en läkare måste konstatera dödsfall.

Jag kröp in i ambulansutrymmet och satte mig vid båren.  Jag har träffat den här mannen många gånger, och jag blev rörd av att han såg lika prydlig ut som när vi sågs sist.  Jag strök honom över kinden, och svalde mina tårar, som kom oväntat. 

En mycket gammal man som dött en naturlig död.  Overkligt för alla inblandade.

Jag förstår verkligen folk som saknar arbetslivet när de av olika skäl inte längre jobbar.  Inte bara utmaningen i jobbet, utan också arbetskamrater, kollegor som man småpratar med under dagen.  Jag tycker om det.

Måndagar brukar vara så hektiska att jag knappt andas.  Idag känns det luftigt och lätt.  Patienterna är värda något annat en en doktor utan syre.

Idag har jag varit på hembesök.  Hos en man som är döende i hjärntumör.  Jag träffade honom när han fick sina första symptom för drygt ett år sedan, och skickade då honom till sjukhuset där man hittade en tumör.  Nu har den spridit sig trots behandling.  Han sover större och större del av dygnet, och hans fru sköter honom hemma.  Han dör snart.

Jag kramar mannens arm där han ligger, och vi tar farväl.  Frun följer med till dörren, och vi har ett långt samtal.  Det känns som tiden stannar. 

Närhet har inte med avstånd att göra.

Hon grät nästan hela tiden hon var inne på mitt rum.  Flera gånger sa hon "det är inte så eländigt som det ser ut", men tårarna rann och rann, och hon hulkade i gråten.

Efteråt sa hon tack.

Tack

Det är inte klokt. Jag arbetar på , arg som ett bi.  Helt plötsligt sitter jag mittemot Stig-Helmer.  På riktigt.  Ja han heter så.  Mannen mittemot.  Hjärnan fnissar, och t.o.m mina mungipor drar sig uppåt.

Jag inser att jag tappat kontrollen över min mottagning.  Mitt hjärta drar ihop sig.  Jag måste tänka, stanna opp.  Var släppte jag någonstans?

Återkommer

Det slår mig ofta att människokroppen är vacker.  Det är synd att människan inte inser hur mycket skönhet hennes kropp håller.